Lite blandat om Prato
Prato är huvudstad i provinsen Prato. Invånarantal ca 190,000.
Prato är Toscanas näst största stad och den tredje största staden i centrala Italien efter Rom och Florence.
Dess historia går tillbaka till stenålder, etrusker, greker, galler och romare.
Pratos historia går tillbaka till 900-talet och dess ekonomi har varit baserad på textilindustrin. 1998 fann man bosättningar från etruskisk civilisation som redan då var centrum för ull o textil.
Prato bildades vid floden Bisenzio, vid en äng, prato, med fuktig jord och gott om vatten. Vid floden gjordes ett valkeri.
Ett hydrauliskt system med ett nät av små kanaler bildades och detta reglerade vattnet från floden för att tillgodose färgerier, valkerier och förhistoriska textilmaskiner.
Gatornas namn visar på textilproduktionen i Prato:
Via dei Lanaiuoli Ullhandlarnas gata
Via dei Cimatore Fårklipparnas gata
Via dei Tintori Färgarnas gata
Olika gillen:
Arte di Calimala Tygtillverkarnas gille
Arte della Lana Tyggillet , det var det största och viktigaste.
Skickliga textilarbetare, från Verona och Lombardiet, slog sig ner i Prato. De tog med sig sina yrkeshemligheter och på så sätt blev Prato en blomstrande handelsstad. Ända till slutet av 1200-talet lyckades Prato behålla sitt oberoende och vara en fri kommun.
Sedan ockuperades Prato av florentinarna som införde ett annat synsätt, där det bildades ett stort gap mellan rik ullhandlare och fattig spinnare och vävare.
Särskilda bestämmelser i stadgarna gällde alla olika hantverkare som var sysselsatta inom näringen.
| Olika yrken: | Efter att tyget var vävt: |
| sorterare plockare färgare ullmakare kardare spinnare uppläggare av varpen vävare |
noppning rengöring vallkning sträckning kardning klippning färgning ruggning tillklippning pressning vikning |
Sedan 1950 har Prato upplevt betydande invandring från andra delar av Italien. På 1990-talet kom ca 40 000 personer från Kina, (officiellt 9000). Dessa har ca 3000 registrerade företag (flest inom textilindustrin).
Museo del Tessuto
Museo del Tessuto fick sin slutgiltiga placering 2003 i den restaurerade fabriken, Cimatori Campolmi, en fabriksbyggnad som får står som symbol för textilindustrins historia i området.
Fabriken, som är det enda 1800-tals-industriella komplex som finns kvar, ligger inom Pratos stadsmur. Den är byggd runt en rektangulär gård i vars centrum står en stor vattentank och en hög skorsten. Det är vackert och storslaget.
Museo del Tessutos yta är 2 400 kvm och ligger i västra delens bottenplan och första våning. När hela byggnaden, som är 7000 kvm, är restaurerad kommer resten att lämnas åt Prato Stadsbibliotek och på så sätt skapas ett kulturcentrum av regional och nationell betydelse.
Textilmuseet är det största kulturella center i Italien som helt ägnas åt främjandet av konst och textilproduktion i forntid, medeltid, renässans och modern produktion av idag.
Museet drivs av Prato Textile Muséum Foundation, en icke vinstbaserad stiftelse som bildades 2003 av handelskammaren, Industry and Handicrafts of Prato, Commune e Provinzia di Prato, Prato Industrial Union. Stiftelsens verksamhet stöds finansiellt av Fondazione Cassa di Risparmio di Prato och Cariprato.
Uppgift
Museet är en kulturell instution vars uppgift är att stödja studier, utnyttja historiska och nutida textilier och andra relaterade konstnärliga, industriella och tekniska aspekter som är intressanta.
Spridning och marknadsföring av kunskap om den lokala och internationella textila kulturen. För det ändamålet erbjuder man ett brett
utbud av utbildning på alla nivåer för barn och vuxna. Workshops, seminarier, möten mm. Museet har också deltagit I flera europeiska projekt med syftet att dela kulturella värden med andra.
Museet erbjuder sina tjänster inte bara till medborgarna i Prato utan även till turister, studenter, akademiker och medlemmar av textilindustrin, till alla som ser detta som en plats för referens för sin utveckling av kreativitet, know-how och personliga färdigheter. Man vill att ett stor antal deltagare ska kunna utnyttja museets samlingar. Museet erbjuder både ett bevarande av den lokala historien och en dynamisk interaktiv kulturell referenspunkt för dagens moderna textil-industri.
Samlingarna
Textilmuseets samlingar inbegriper ett brett sortiment av stor internationell betydelse och dokumenterar tillverkning av textilier från förkristen tid till nutid. I samlingarna finns över 6000 objekt av intresse.
Samlingarna är resultat av ett oupphörligt flöde av donationer från föreningar, som Assonans Friends of Prato Textil Museum, samt privata och offentliga organisationer som Pratos kommun, Cariprato Bank, Prato Industriell Union och privatpersoner.
Arkeologiska textilier
Europeiska textilier 1200-1900-talet
broderade textilier
etniska textilier
skisser
nyskapade textilier
kläder
maskiner
antika böcker
Historia
1975 öppnades Pratos Textila muséum i Textile Technical Institute.En skola som generationer av tekniker, entreprenörer och ingenjörer har utbildats i. Lärare och andra har samlat bevis för textilproduktion och odlat intresse i den unga generationen för den antika traditionen.
Prato Industrial Area
Ända sen 1100-talet har staden Prato varit känd för tillverkning av textilier och särskilt produktion av kläde men det var under tillkomsten av industrialismen i mitten av 1800-talet som området utvecklade ett verkligt industriellt produktionssystem.
Efter andra världskriget, i motsats till andra områden med textiltillverkning i Europa, fick Prato ett sådant uppsving i produktionen att det i början av 1980-talet ansågs vara en förebild som industridistrikt.
Förändringarna inom mode och nya konsumtionsmönster och livsstil och utveckling av ny teknik har gjort att många textilföretag i Prato har tvingats överge sina företag med sin traditionellt kardade ull för att tillfredsställa nya marknader.
Numera är Pratos textildistrikt berömt för speciellt utformade textilier, t. ex. kammad ull, bomull, viskos, linne, och silke, garn, stickade plagg, kläder mm. Framgången beror på Pratos specialisering och fokusering på ett stort antal små- och mikroföretag.
Den storskaliga ”ullfabriken”i området fokuserar på stilistisk forskning, rangeplanering, anskaffning av råvaror och försäljning medan de de mindre företagen fokuserar på att leverera material och framställa tyger.
På senare tid har globalisering, avreglering av tidigare stängda marknader, utlokalisering av textilproduktion, konkurrens från asiatiska länder och tillämpning av datateknik lett till ytterligare marknadsförändringar. Som resultat söker nu många lokala företag efter nya utvecklingsmöjligheter.
Dock, med nästan 7200 företag med över 40 000 anställda i produktion med över 70 000 nya objekt och 350 miljoner meter tyg för kläder, inredning och tekniskt bruk är Prato för närvarande ett av de viktigaste områdena för textil tillverkning i Europa.
Textilmuseet är medlem I följande internationella organisationer.
The Textile Museum Network
Internationell Council of Museums ICOM
Europeiska Textile Network ETN
Centre Internationel d`Etude des Textiles Anciens CIETA
Associazione delle Collettivitá Europee ACTE
Projekt
Texmed IN vill öka konkurrenskraften, fokusera på produktkvalitet gm tillvaratagande av historiska erfarenheter, kultur, den sociala organisationen i sitt lokala sammanhang och i produktionsprocessen.
Eurotex ID är ett tvärvetenskapligt samarbete för att stärka den europeiska textila identiteten.
Voch, volontärer för Cultural Heritage, Grundvig-programmet för livslångt lärande.
EduMusei, Databas av utbildningningsaktiviteter i Toscana, stärka banden mellan skolor och museer via skapandet av en online-databas med pedagogiska initiativ som främjas av museer i Toscana.mm